Nu ska ni få veta en hemlighet. Ullbyxor är för latmaskar. Och nu ska farbror blöjfanatiker berätta för er om blöjbyxor, sådana som behövs som
vattenspärrande skikt till formsydda blöjor eller vikblöjor. De tre vanligaste typerna är PUL, ull och fleece. (Plast går bort, det är meningen att
rumpan ska få andas lite.) Fleecebyxor är inget vi har provat, men det ska visst fungera bra säger de som vet. PUL-byxor är väldigt enkla (mer om
materialet sen), man tar helt enkelt på byxan och när man byter kan man skölja och vädra den och emellanåt köra den i tvättmaskinen, allt utifrån behov.
Såhär kan en sådan byxa se ut:
Men nu är det dags för den allra bästa byxan att
göra entré. Ullbyxan!
Låter det stickigt och kliigt och läskigt? Fel! Byxorna är av allra mjukaste lenaste merinoull, det absolut mjukaste man kan ha på lillarumpan.
(Det är nästan så man själv skulle vilja ha ett par, om behov funnes ;-) .)
Verkar det alldeles för varmt? Det är det inte. Tvärtom så regleras temperaturen bra, ull andas och stänger inte in huden. (När används annars
ullkläder? Jo, i allt från idrottares underställ till friluftskläder i vinterkyla eller nomadfolkens kläder i den heta öknen. Tänk på saken en stund.)
Håller det verkligen tätt? Jajamän!
Men ull är krångligt att sköta, det vet ju alla? Näpp, för som jag sa tidigare är ullbyxor för latmaskar. Ull har nämligen den förnäma egenskapen att den sköter sig själv rätt bra. När man får hem byxan tvättar man den för hand eller med tvättmaskinens ullprogram. Sedan lanoliserar man den med ett särskilt medel (lanolin = ullfett). När de torkat är de redo att använda och såvida det inte kommer bajs i dem (för då tvättar man ju) behöver de bara tvättas med 2-6 veckors intervaller (beroende på hur mycket de används). Mellan användningarna hänger man dem bara på vädring! Och nej, det är inte läskigt (och nej, de luktar inte illa). Det fiffiga i det hela är att kisset reagerar med lanolinet och bildar tvålämnen, byxorna blir så att säga självrengörande. Låter det hokus pokus? Det är det inte. Med ett förflutet som tvåltillverkare kan jag säga att it makes sense. Faktum är att lanolin är en inte alltför ovanlig ingrediens i tvålar och hudkrämer. Emellanåt behöver man upprepa lanolinbehandlingen (man lägger t ex byxorna i blöt över natten, superenkelt).
Med andra ord är ullbyxor det allra bästa för både barnrumpor och lata föräldrar.
Här en enkel limpvikt ”blöja” (supermjuk i bambu/hampa/bomull och fungerar även som inlägg i pocketblöja, om man så vill, eller varför inte kräktrasa?)
i ullbyxan. Den här byxan knäpps med knappar.

En annan typ av ullbyxan. Den här köpte jag dock i en för stor storlek så den är, ja, för stor.
copyright millymolly 2009